19 okt 1998
Herre, hjälp mig i allt.
Hjälp mig att sona för ditt folk, för din Kyrka,
att ge dig uppoffringar, frambära böner,
som stiger likt rökelse mot himlen
som en sonande väldoft åt Fadern, en helig olja åt Sonen,
och en helgad vigning åt den Helige Ande.
O Heliga Treenighet, min själs skönbroderi,
mitt hjärtas överdådiga utsmyckning,
mitt sinnes emblem,
min stämmas klockklang,
min varelses vaktpost,
vad kunde jag mer säga som ändå inte motsvarar vad du är för mig?
Vi omringade ensamma vårt område, i en enda substans och en enda kraft och en enda kunskap är Vi endast en Gud, ja, med en vilja och ett herradöme omringade Vi vår egendom för att ge den en lärjunges tunga och skänka smörjelse åt vårt gudomliga verk .
I vår kraft ingöt Vi oss i dig som en livgivande vätska. Liksom solen skiner på våren lyste Vi på dig och styrkte vår stad och vår helgedom innan dina förtryckare skulle komma och behandla dig illa.
I vår kunskap visade Vi oss för dig, och förmedlade oss själva till dig, och undervisade dig och genom dig andra med den kunskap som de visa har fått.
Vår barmhärtighets fest ! Vår treeniga helighets glädje, var rotad i vår vilja och var som en rökelsekvist på sommaren för att fortsätta att visa sanningen och ge en bättre förklaring på uppenbarelsen som givits er.
Vi skall låta dig bada i vårt ljus så att du bättre förstår vårt ord, och inprägla vår gudomliga bild i varje ord givet åt dig. Vårt majestät skall förse dig med allt du fortfarande saknar.
Sedan kommer du, ’som ett olivträd dignande av frukt, som ett kärl, hamrat av gediget guld och prytt med alla slags ädla stenar’ att sona med värdighet i denna tid av smärtsam avfällighet, och som kantorer sjunger skall du sjunga lovprisningshymner; din svaga stämma skall vädja inför oss i våra ordalag, med vår förståelse och inom vår vilja. I vår kungliga frikostighet har Vi när
Vi omfamnade dig utrustat ditt hjärta med vishet för att ge den vidare till denna generation, och så den kan bli till gagn för människorna.
Därför, du lilla, fortsätt att vandra på den stig som stakats ut åt dig med safirer, och var vår treeniga Gudoms härold och apostel. Strö ut din sådd i varje land, så att vårt rike sträcker sig från hav till hav. Berg och kullar skall böja sig djupt vid vår frälsande rättvisa. Och i vår makt, skall vi kalla till liv de ting som inte finns liksom de som finns.
Jag är livet och uppståndelsen som för de döda till liv. Förbli mig hängiven och blomstra. Reta aldrig upp dig. Var som en ros som växer vid ett vattendrag.
Var välsignad och avge en ljuvlig vällukt som av rökelse åt din Frälsare, sprid din väldoft tillsammans med min i mitt hus, berusa mitt husfolk till omvändelse och till ett enda hjärta.
Jag skall skydda dig mot raseri och avundsjuka. Säg: ”Allt vad Herren har skapat är gott, han fyller varje behov i rätt tid.” Ja, prisa mina verk och var mitt paradis på detta sätt, Paraskevi ’mou’.
O, Herre, låt mig hålla dina föreskrifter i minnet
och tillåt inte att glömskan får övertaget över mig!
Gör mina steg fasta, ärorike Herre,
och håll mig vaken och i din tjänst…
Mitt barn, visheten har upplyst din själ, likt en behaglig låga, och den uppenbarar oupphörligt våra hemligheter för dig, men den uppenbarar också Oss för att ge nytt liv åt denna generation och ge den kraft att växa till i vår glans och bli värdig att gå in i paradiset.
Av vår egen fria vilja, i vår treeniga ära behagade det oss att göra dig till vår förtrogna vän och i överflöd ingjuta väldiga strömmar av ljuvlighet och tröst i dig.
För dig har Vi avslöjat något som glömts av min Kyrka: denna överflödande ljuvlighet, ja! Den Allsmäktige Gudens gudomliga ljuvlighet som drar myriader av änglar till min tron och oräkneliga själar för att tillbe mig och finna ljuvlighet i denna himmelska fest.
Vi omsluter hela himlen i vår outsägliga ljuvlighet.
Min Kyrka har glömt, ja, försummat mig, min egen brud…. Hon står där naken och visar inget intresse för min gudomliga ljuvlighet. ”Hur kommer det sig, min brud, att du vänder mig ryggen, när Jag öppnar mitt Hjärta för dig för att samtala med dig?
Mitt Hjärta är fullt av outsäglig ljuvlighet, ja, men du har inte förstått vad som drar min skapelse till mig …”
Min förtroliga följeslagare, flytta din blick från din omgivning och fäst dina ögon, ditt sinne och din själ på mitt Hjärta i helig betraktelse och tillåt mig att fortsätta vårt ljuva och förtroliga samtal med dig.
Ett liv som du av egen fri vilja lever i generositet gentemot mig bedårar mig, din gudomlige Följeslagare. Ett liv som har uthärdat förolämpningar och förtal för min skull rör mig till tårar.
Mitt Hjärtas glädje, du har ännu inte helt förstått hur Jag i min brinnande kärlek till dig oupplösligt har förenat mig med dig, så att du blir en ande med mig. Förbli därför i min frid. Min trofasta kärlek skall aldrig lämna dig.
O, min Konung, mitt hjärta rörs
av ditt ädla tal.
Jag blir som berusad när du talar till mig.
Barmhärtigheten kommer över mig som dagg,
överskuggar mig i sin mäktiga omfamning,
mitt fäste är Gud själv,
den Gud som trofast älskar mig.
Du ser, min älskade, hur varje struktur knyts samman i mig, växer till helighet och renhet i min gudom. Min Vassula, därför byggs du upp till ett heligt kärl, där Jag blir innesluten, till en ren och helig plats för vår treeniga Helighet, så gläd dig och fröjda dig inför din Brudgum som är så frikostig mot dig.
Förbli utan fläck, och Jag skall aldrig svika dig.
Nu mitt Hjärtas glädje, kan du återvända till dina andra plikter. Ta emot din Frälsares gudomliga kärleks kyss på din panna.
Jag, Jesus Kristus, välsignar dig. ic