12 juli 1987
Vassula, Jag jublar när du förstår. 
Ibland fattar jag till fullo att jag verkligen befinner mig hos Gud och att han meddelar sig med mig på det här viset, och då blir jag överlycklig! Det kommer i vågor. Oftast förstår jag det, men inte till fullo.
Vet du det, Herre?
O ja, Jag vet det mycket väl. Vassula, kommer du ihåg Juan? Vi skall förena honom med mig.
Min Gud!
Jag Är!
Du tänker mycket på Juan!
Han är min själs älskade; Jag älskar honom; Jag vill ha honom nära mig. Jag vill leda honom. O Vassula! Vilka stora ting han kan göra för mig!
Men Herre, det är omöjligt! Till att börja med så tror han inte på dig; dessutom har han annat att göra i livet!
Barn, inser du vem det är som leder dig?
Ja, min Gud...
Jag är Alfa och Omega, alltings skapare. Vet du om att han har sökt mig i åratal!
Har han? Jag trodde inte han trodde.
Han har alltid trott; han har bara blivit vilseledd. Jag älskar honom och skall låta honom finna mig. Jag är kärlek och till kärleken skall han komma. Jag skall fylla honom med min kärlek; alla mina välsignelser skall återupprätta honom. Min älskade, nu måste du vila.
Herre, vill du fortfarande att jag alltid skall ligga på knä och skriva?
Det vill Jag. Vörda min närvaro.
Ja, Herre.
