Jag börjar förstå vad Gud menar med att överlåta sig fullständigt: Vara avskild, lämna allt och följa Honom. Hans ord är symboliska, de är inte materiella.

Överlåtelse; att jag älskar Honom först och över allting annat och vill att Han skall använda mig.

Vara avskild, ja, till den grad att jag känner mig avskild från min kropp, jag inser att jag har en själ som önskar att den kunde skilja sig helt från kroppen för att följa Honom, och endast Honom.

Lida; ja, lida av att inte kunna vara med Honom, av att fortfarande vara på jorden, av att känna mig som en änka här. Lida av att veta att jag måste leva ett vardagligt liv, ett materialistiskt liv, att ständigt bli “nersmord” av teknologi och vetenskap, av olydnad mot Gud, skepticism, folk som tror att jag tappar fotfästet p.g.a. hög ålder.

Jag lider av att inte kunna visa vad jag känner, när det enda jag skulle vilja är att avlägsna mig från världen och vara ensam med Gud, bara Han och jag och ingen annan omkring som stör.

T.o.m detta som jag här skrev ned, saknade jag förmåga att kunna utrycka med egna ord. Jag bad Gud att hjälpa mig att beskriva mina känslor. Det gjorde Han också genom att viska de rätta orden i mitt öra!

Han vill att jag ska ut bland människor; ett till kors att bära. Min kropp värker.