|
FEM AV MINA SÅR ÄR HELT ÖPPNA VARFÖR HAR DE FÖRSUMMAT MIN LUSTGÅRD?
8 december 1987 Efter att ha funderat över vad som väntar mig, greps jag av panik. Jag var mycket orolig. O Gud, kan jag inte få älska dig på samma sätt som vilken människa som helst, på ett normalt sätt? Kan inte du, älskade Gud, leda mig på ett normalt sätt istället för som nu? O Gud, jag känner mig så skyldig till allt detta. Det är en tortyr att veta, att trots alla de nådegåvor du skänker mig, så fortsätter jag att vara så syndfull, ond, Herre, varför behåller du mig? Jag kan inte se dig i ansiktet längre; jag är inte värdig, låt mig gå in i mitt hörn, tillåt mig inte att vara så nära dig... Vill du inte förhärliga Min kropp? Fem av Mina sår är helt öppna så att du kan se vilken smärta Min skapelse åsamkar Mig. Jag älskar er alla - trots er ondska, trots era misslyckanden, trots era tvivel, trots er orättfärdighet, trots era förnekanden, trots er skepticism och trots er bristande uppriktighet mot Min kropp. Ordet ouppriktighet används här så som följande: det är om enhet. Vanligtvis när de kyrkliga myndigheterna möts för att finna en lösning, händer följande: den ene som möter den andre hoppas att den han möter skall ge efter på något område. Efter mycken möda slutar det med att ingen ger efter särskilt mycket. Detta gavs till mig av Herren, natten till igår. Var är Mina lamm, Petrus? Vill du hjälpa Mig att leta reda på dem och förena dem?
|
|||