Din Faders hus

Jag är. Kom och trösta Mig, kom och trösta Mig, skänk Mig vila. Jag har skapat dig för att Jag må vara den Ende i ditt hjärta; Jag skapade dig till att ta bort taggarna som trängt in i Min kropp; Jag skapade dig till att bli Mitt hjärtas offer.

Jag älskar dig lidelsefullt, ta emot Min kärlek, ta emot Min kunskap, ta emot prövningarna med tålamod och förakta dem inte.

Jag tog emot Mitt kors med stor kärlek, i lydnad, och av kärlek och för att behaga Fadern i himmelen drack Jag Min bägare i botten. Jag tuktar dig bara med måtta.

Min dotter, om du lyssnar till Mig kommer du att lära många ting. Mina ögon vakar ständigt över dig, Jag bevarar och välsignar dig.

Jag är den som älskar dig mest, så frukta inte, dotter. Vassula, bäva inte för Min tuktan, den skall föra dig till Mig och låta dig se Mina verks glans och ära, Mitt hjärtas rikedomar och Min kärleks förtärande eld.

Har Jag någonsin svikit dig? Har Jag någonsin stått emot dina rop när du behövde Mig?

Välsignade länder, välsignade människor, välsignade skapelse! Hur kommer det sig att ni gör motstånd mot Min kärlek och har gått vilse och blivit ett lätt byte för Satan, när ni tillåter er att missbruka Mitt Namn.

Den ande som är över dig, släkte, är en upprorisk ande, som tvingar er alla att leva ett sinnligt liv, ett liv utan mål, ett gudlöst liv, så att ni byter ut helighet mot fördärv.

O, släkte! Var finns nu tecknet mellan Mig och er? Vad har ni gjort med det? Var är er tro på Mig? Hur har ni låtit er förledas att ge upp Mig? Har ni inte hört att ju närmare ni kommer Mig, desto närmare kommer Jag er?

Håll er blick fäst vid Mig utan att se vare sig åt höger eller åt vänster. Låt Mig få säga en dag: ”Mitt barn, välkommen in i din Faders hus.

Du har varit en läkande väldoft för Mig; du har hållit Min lag och levat heligt; du har burit frukt och mättat de fattiga. Kom då, Mitt barn, kasta dig i din Faders armar och lev för evigt i Mitt hjärta.”



		MITT BARN, VÄLKOMMEN IN I DIN FADERS HUS 20 september 1990 Herre? Jag är. Kom och trösta Mig, kom och trösta Mig, skänk Mig vila. Jag har skapat dig för att Jag må vara den Ende i ditt hjärta; Jag skapade dig till att ta bort taggarna som trängt in i Min kropp; Jag skapade dig till att bli Mitt hjärtas offer. Jag älskar dig lidelsefullt, ta emot Min kärlek, ta emot Min kunskap, ta emot prövningarna med tålamod och förakta dem inte. Jag tog emot Mitt kors med stor kärlek, i lydnad, och av kärlek och för att behaga Fadern i himmelen drack Jag Min bägare i botten. Jag tuktar dig bara med måtta. Min dotter, om du lyssnar till Mig kommer du att lära många ting. Mina ögon vakar ständigt över dig, Jag bevarar och välsignar dig. Jag är den som älskar dig mest, så frukta inte, dotter. Vassula, bäva inte för Min tuktan, den skall föra dig till Mig och låta dig se Mina verks glans och ära, Mitt hjärtas rikedomar och Min kärleks förtärande eld. Har Jag någonsin svikit dig? Har Jag någonsin stått emot dina rop när du behövde Mig? Välsignade länder, välsignade människor, välsignade skapelse! Hur kommer det sig att ni gör motstånd mot Min kärlek och har gått vilse och blivit ett lätt byte för Satan, när ni tillåter er att missbruka Mitt Namn. Den ande som är över dig, släkte, är en upprorisk ande, som tvingar er alla att leva ett sinnligt liv, ett liv utan mål, ett gudlöst liv, så att ni byter ut helighet mot fördärv. O, släkte! Var finns nu tecknet mellan Mig och er? Vad har ni gjort med det? Var är er tro på Mig? Hur har ni låtit er förledas att ge upp Mig? Har ni inte hört att ju närmare ni kommer Mig, desto närmare kommer Jag er? Håll er blick fäst vid Mig utan att se vare sig åt höger eller åt vänster. Låt Mig få säga en dag: ”Mitt barn, välkommen in i din Faders hus. Du har varit en läkande väldoft för Mig; du har hållit Min lag och levat heligt; du har burit frukt och mättat de fattiga. Kom då, Mitt barn, kasta dig i din Faders armar och lev för evigt i Mitt hjärta.” Upp