22 juli 1992
Herre, så länge som vi förblir oförsonade kommer vi att vanhelga Din Heliga Kyrka, och sakta men säkert fortsätta att förvandla våra själar till ruinhögar. Söker vi verkligen Dig när vi talar om ENHETEN? När kommer Du och ingriper och för oss tillbaka till våra sinnens fulla bruk så att vi söker dig uppriktigt? Använder vi våra tungor för att ljuga rakt in i ditt Ansikte under det att vi bara låtsas vilja FÖRENAS? Hur länge skall vi trotsa Dig utan att Du kommer att ingripa? Vi utmanar Dig gång på gång, när kommer Du att utmana oss?
Elev, upprepa den här bönen efter Mig:
Gud Du som är full av medlidande
låt Ditt ansikte le mot oss för att förena oss.
Se ner från himmelen,
se på vår splittring
som nu råder i Din Kyrka.
Dina lamm, Min herde,
går under i stora antal då
de söker efter bete
för att uppehålla livet.
Lyssna till Kyrkans jämmer;
det här stora avfallet som förutsagts
berövar Dig Dina barn.
Kom med Din Stora Ärorika Dag som en gång
förutsades så att vi alla kan vara ett.
Herre, var inte tyst längre
och fördröj inget mer.
Kom, Kom, ge oss den Dagen som en gång
förutsades, låt alla få höra
Din Majestätiska Röst.
Du är känd för att vara nådig
Min Gud,
hör då på mig och svara mig....
Jag tackar Dig för att Du hörde Mig.
Amen 