Herre?
Jag är. Du Mitt lilla barn, ta emot Min frid. Jag har kommit till dig för att finna lite tröst i ditt hjärta, ty i Mitt hjärta finns ett sår som pinar Mig bortom all gräns... Idag vanhelgar Odjurets lärjungar Mig i kärlekens Sakrament - kärleken är försmådd, bespottad och trampad till marken.
Jag är nu i deras onda händer - förstår du vad det innebär? Mitt eviga offer är i deras händer, de stenar Mig och har dem emellan svurit en ed att avskaffa Mig och fördriva Mig från Mitt tabernakel.
Se! Dagen är nära då de skall tillkännage officiellt att Jag borde bli avskaffad och fördriven från Mitt tabernakel och på Min plats skall de ställa upp en tom cymbal... Och Daniels profetia går då i uppfyllelse. Min dotter, mattas aldrig i din tro eller i din trofasthet - håll dig vaken, tvivla aldrig. Vila Mig, Min älskade, vila Mig... Ic.
Släkte!
När hans dag kommer kan du inte säga,
nej, aldrig någonsin kan du säga till din Återlösare:
Jag ligger här ensam i Mitt eget stoft och det finns ingen som kan hjälpa Mig upp.
När eld kommer över dig,
släkte, då du slås till marken av brännande och förtärande lågor,
och då dina vattenrika trädgårdar såväl som dina vingårdar vissnar ned,
kan du då säga till din Återlösare:
ge oss något att äta och dricka?
Nej, det är idag du måste omvända dig och upphöra att göra vad ont är.
Och över de gudlösa som vanhelgar Herrens eviga offer och som har döden som sin ledsagare,
över dem kommer elden rasa mer glupande än över er,
såvida Herren inte hör ett rop av ånger från er.