21 februari 1995
Dhaka
Frid åt ditt hjärta. Vassula av Mitt heliga Hjärta, Mitt lidandes blomma, Min Faders avkomma, Jag vill att du skall bli fullkomlig.
Herre, när skall jag finna de rätta orden som kan ge rättvisa åt din härlighet? Du hedrade en sådan eländig som jag med din ofattbara och mäktiga närvaro. Sedan dess har ingen uppgift varit för svår, i din närvaro blev allt lätt och bekymmerslöst. Du lärde mig att i din högra hand vilar seger och att döden blev uppslukad av livet.
O Frälsare, så mån om att frälsa och styrka, din barmhärtighet kom till mig om natten, i hjärtats dunkel för att sjunga en högtidssång, och väcka den döda. Du sjöng från Ditt Hjärta om kärleken till oss alla, och av mig beredde du dig en harpa inför ditt altare...
Stäm musiken högt för vår Konung, stäm upp!
Musiken skall ljuda till jordens yttersta ände,
och låt den strömma fram ur varje bergskreva,
över varje berg och dal!
Lovprisa ständigt Mitt Namn, som nu!
Och din enda kärlek skall jubla. Vassula, befäst Min Kyrka och Jag skall stärka din tro och din själ. Det lilla du skänker Mig, förnöjer Mig, ger du mer fröjdar det Mig!
Min Fader skall aldrig överge dig, han skyndar alltid till din hjälp (se 1). Jag är alltid med dig.
Glöm inte att jag är av stoft och med en enda stormvind är jag borta.
Strömmarna ur ditt bröst faller över berg och genom dalar, (den heliga Andes utgjutelse).
Du förser de törstande med vatten och sänder mig över bergen till alla jordens länder, att ropa:
Hos Gud ensam finns all seger och styrka. Försmäkta inte av törst längre, besinna er och minns,
ni som vilar i stoftet, för den friska daggen är inom räckhåll.
Ni har glömt den som formade er men om ni dricker skall ni minnas igen, (se 2) och leva!
”Upp, alla ni som är törstiga, kom hit och få vatten. Och ni som inga pengar har, kom hit...” (Jes 55:1.)
Och Jag skall svara: Hör, och er själ skall leva...
Och nu, min Frälsare, dig som jag räknar som dyrbarast i mitt liv, förlåt mig mitt elände och mina överträdelser.
Älskade, Jag älskar dig alldeles oavsett vad du är.
Skingra dimmorna omkring mig, du outtömliga skatt, du trefalt Helige, du Nattens stjärnljus, Själens kärl, Pelare av flammande eld - lämna mig inte som en mörkrets eviga fånge. Du åskdån, (se 3) upprätta min själ och ge mig undervisning och tillrättavisning.
I Mitt sällskap och i din vänskap skall Jag lära dig enkelheten - fatta Min hand och tillsammans skall vi fortsätta på den väg som Jag för din fullkomlighets skull har berett.
Fotnot 1) Det märkte jag dessutom själv. Det är alltid Gud, Fadern som först skyndar sig att trösta mig. En dag då förföljelserna var mycket hårda, föll jag på mina knän och grät och ropade efter Jesu hjälp. Jag skrev ned mina bekymmer (använde alltså min gåva) men det var inte Jesus som svarade mig, Fadern skyndade istället till mig och tröstade mig, han sade att nästa dag, skulle det ”ordna sig”. Hans ord gick i uppfyllelse. Jag vet att Fadern är svag för mig, men jag är svag för honom också.
Fotnot 2) Jesus hjälpte mig och med sin Ande skrev vi detta.
Fotnot 3) Guds röst är som åskan (Joh 12.28-29): "Då hördes en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt." Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan..."
Herrens förbund består
Jesaja 55.1
Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
2 Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.
3 Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.
4 Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5 Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.