Den 21 oktober började Sant Liv i Guds pilgrimsresa i Egypten, som varade i 10 dagar med Mässfiranden, konferenser, bussresor och många besök.
Det kom 282 personer från 45 länder varav 34 präster. Den svenska guppen bestod av 6 personer. De första dagarna bodde vi i Kairo och mycket nära pyramiderna, som syntes i bakgrunden.
Den andra dagen inleddes med en unik gudstjänst, som för oss framstod som ett löftesrikt tecken för kyrkans enhet. Alla deltagande kristna kyrkor välkomnades till ett gemensam nattvardsfirande, som leddes av biskopen Theofylaktos i den Grekisk-ortodoxa St. Georgskyrkan som ligger i det gamla Kairo, som är en plats där den Heliga familjen en gång stannade för att finna skydd undan Herodes förföljelse. Vi firade här och även senare under resan oförglömliga Grekisk Ortodoxa Gudomliga liturgier. Den Heliga kommunionen gavs med patriarken Peter VII:s särskilda välsignelse till oss. Biskop Theofylaktos tal om enheten finns att läsa på ett email från David Armitage på TLIG-forum.
Under den Heliga familjens flykt till Egypten tog Jesus tog sina första steg och här hörde Jesus för första gången fåglarna sjunga. Flykten var en riskfylld färd som varade i 3,5 år. Det finns 60 platser omnämnad, till vilka de skall ha tagit sin tillflykt. Minnet vördas djupt i den Koptiska kyrkan, se anm, och många ikonmålningar vittnar om detta.
Anm: Ordet "koptisk" har samma härstamning som ordet "egyptisk" . Ursprunget är en grekisk benämning. Egypten betyder landet med den svarta jorden. Jorden längs Nilen var sannerligen svart och mycket bördig.
Assuit i södra Egypten har blivit en speciellt välsignad plats. Här bodde den Heliga familjen i 6 månader och 5 dagar. Här ligger idag klostret El Muharrac. Det är denna plats som åsyftas i Jes. 19:19. "På den tiden skall ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land, så ock en stod åt Herren vid landets gräns." Här kunde vi ta del av den Koptiska kyrkans böner på det ursprungliga egyptiska språket. Även liturgin är helt oförändrad. Alltfler unga män söker sig hit. Idag är klostret fullt och man är 300 bröder.
En annan märklig plats är kyrkan och klostret i Maadi nära Kairo. 1976 hittas här en uppslagen bibel flytande i Nilen den sk Vattenbibeln intill den plats, där den Heliga familjen en gång steg ombord på en båt. Den uppslagna sidan gäller Jes. 19:25 “Välsignat är Egypten, Mitt folk ...”. Vattenskadan ser ut som en bild - en kvinna på en åsna.
Den koptiska kyrkan El Zeitun är tillägnad Jungfru Maria. El Zeitun betyder oliv och oliv är en symbol för fred. Under åren 1968-1970 visade sig Maria här vid otaliga tillfällen och sågs av hundratusentals människor. Många sjuka som upplevde detta blev botade. Detta följdes av kyrkliga myndigheter och massmedia. (Se El Zeitun).
Alla dessa händelser uttrycker ett Gudomligt tack för det skydd som en gång gavs den Heliga familjen. Slutligen blev vi mottagna i audiens hos den Koptiske påven Shenouda III tillsammans med ca 3.000 personer som kom till kyrkan.
Vi följde också Israels folks uttåg till Sinai berg. En del vandrade till fots upp och andra besteg berget med kamelers hjälp. För att nå bergstoppen och skåda soluppgången, fick vi börja vandringen på natten. Sinai är över 2000 meter ö. h. Nedanför ligger ökenklostret Katarina på den plats där Moses hörde Gud och såg den brinnande busken, som symboliserar Uppståndelsen. Klostret är bl.a. känt för sin konstskapande och ikommåleri. Det finns ikoner ända från 500-talet.
Genom bl. a. besöket i Luxor kom vi också ta del av Egyptens märkliga fornhistoria och monumentala kultur, som bekräftar bibliska händelser i sina skrifter. Det kan nämnas att under Akhenatons tid ca 1350 år f. Kr dyrkades en enda Gud, en universiell Gud, som skapat allt. Denna tro på en enda Gud kom sedan att överges.
Vassula talade förmanande och med stort allvar till oss om vår omvändelse och om hur vi skall fortsätta med vårt vittnesbörd. Vi är bärare av Jesu gudomliga budskap och vi måste låta den helige Ande vara vår vägledare så att vi kan veta vad vi skall göra. Det är inte bara att läsa evangeliet och budskapen utan också att leva dem! Det är så Guds ord blir kött. Bönen är viktigare än allt annat och vi måste ge Gud plats i våra liv. Det finns en risk att vi kan bli administratörer istället för apostlar. Det betyder att säga att vi klarar oss själva utan Andens hjälp. Det apostoliska arbetet måste vara inriktat på Kyrkans enhet och vi själva måste vara levande exempel på enheten. Att evangelisera är en kärleksgärning – för en annan människas frälsnings skull.
En annan viktig väg till fred och enhet är vägen genom försoning. Det gäller människor. Detta gäller också kyrkan. I mötet finns en väg till förståelse för sin nästa. Flera präster och lekmän vittnade om det. I vissa kulturer är skillnaden mellan kyrkorna inte så stor genom att familjebanden ofta omfattar mer än en kyrka t ex. genom giftemål. Det är också viktigt att säga att vi mötte så många människor i en sådan rik glädje och sann tacksamhet. Ett vanligt spontant utrop var “Praise the Lord!” Många arbetar under mycket knappa förhållanden men uträttade ändå storverk.
Vassula berättade också om framväxten av de tolv Beth Miriam som nu finns. Det är inte nog med andlig mat, utan det behövs också riktig mat till de fattiga. Jesus uppmanar oss att starta fler Beth Miriam – Marias Hus- ”skydda och hjälp mig i de minsta”. Vi fick i samtal höra gripande vittnesbörd om arbetet med Beth Miriam.
Våra samlingar innehöll spontana vittnesbörd snarare än förberedda föredrag. Vi minns särskilt två. Det ena var från den engelske katolske prästen f.Tony Sullivan, som kallade Sant Liv i Gud för den mest kraftfulla spiritualiteten i vår tid. Den är det bästa svaret på och botemedlet mot vår tids största andliga nöd och bristvara. Människor känner inte att de hör hemma någonstans. SLIG gör oss medvetna om att vi hör hemma i Gud. Kontemplationen över budskapen visar att allt handlar om vår fötroliga barnaskapsrelation till Gud den Treenige.
Det andra vittnesbördet var från den tyske fransiskanen f. Gerhard Wenzel som berättade om hur Jungfru Maria uppenbarat sig på sex olika platser i Tyskland och om hur dessa uppenbarelser blivit nedtystade och förnekade av de kyrkliga myndigheterna. Den mest omfattande av dessa pågick 1949-1952 i Heroldsbach.
Allt som allt var vår pilgrimsresa som ett stort och glädjerikt släktmöte. Det blev en rikt välsignad gåva till oss alla. Praise the Lord! Tack gode Gud!