Många vuxna inklusive Vassula har frågat sig om detta verkligen är Jesu handskrift. Jesus svarade att det är den inte. Den skulle annars vara fulländad. När de börjar säger Han alltid: "Vassula tillåt mig att få använda din hand" eller "Lyssna och skriv ...". Såsom många heliga mysterier är detta svårbegripligt att fullständigt förstå. Det kan vara till hjälp att ta del av de iakttagelser, som Vassula och fader O'Carroll har gjort vid olika tillfällen.

Vassula tar emot Herrens budskap som om det kom på två skilda sätt. Ett sätt är att hon hör och skriver ned Hans budskap ord för ord... Vid andra tillfällen sänder han ett "ljus" som uppenbarar en förståelse om de tankar, som Han önskar överföra till henne. Dessa tar hon ned så gott hon förmår uttrycka dem.

I båda fallen leds hennes hand att skriva långsamt och majestätiskt som Jesus föredrar att göra. Hon säger själv att det har visat sig att hon förmår ta ned budskapen snabbare med sin egen handskrift men att Jesus föredrar det sätt som manifesterar Hans närvaro. Han är då direkt involverad samtidigt som Han är författaren till budskapen.

Fader O'Carroll har gjort följande observation ... "Andra som Maria vid Bebådelsen, Adrienne von Speyr eller Heliga Birgitta hörde och tog emot Herrens bud. I Vassulas fall sker mottagande i singularis d v s Jesus kontrollerar handen. Vi får överföringen i en intensiv personlig kontakt med Jesus Kristus med den försäkran att Han själv är involverad i denna överföring ända ned på det fysiska planet genom nedpräntandet av orden på pappret."

Vassula har också beskrivit sitt tillstånd som om hennes hand var "hänförd" precis som en visionär kommer i ett tillstånd av hänryckning eller extas. Personen är medveten om detta men är ointresserad av sin omedelbara omgivning på grund av att all fokus läggs på Guds heliga närvaro eller Heliga Maria. Vassula tror att just då när hennes handskrivning står under Herrens diktamen och under inflytande av Hans närvaro, inträffar något som kan liknas vid ett medvetandegörande om Guds Helighet, allt runt om oss lyfts upp på ett högre plan långt mer än vad vi kan åstadkomma med vår egen kraft. På så vis ger Jesus oss en ytterligare visuell hjälp i sin undervisning av oss. Så snart vi tillåter Honom att använda sig av oss. Om vi praktiserar Hans närvaro, blir resultatet långt större än genom våra egna svaga krafter. Han berättar för oss: "Jag är vinet och ni är grenarna".

Fader Rene Laurentin lät Vassulas handstilar i budskapen bli undersökta av J. A. Munier, en licensierad och högt erkänd och rankad grafolog. Han fick inget veta om vad saken gällde förutom åldern (47 år) och det första namnet gällde en kvinna han inte kände. Analysen som finns här nedan omfattade dels den stora handstilen (Jesus) dels den lilla (Vassulas normala skrivstil)

Rapporten bar titeln:
"Grafologisk tolkning utan tidigare information (och utan hänsynstagande till texten i sig p g a bristen på engelska språkkunskaper)"

Tolkning av den stora handstilen dikterad av Jesus:

• Utomordentligt stark jordisk kraft
• En kontrollerad entusiasm med ett inslag av fröjd, t ex förefaller det finnas en källa till stort välbefinnande.
• Hon är fylld av en kraft bortom sitt normala själv.
• Hon är fylld med osynliga krafter på vilka hon reagerar med något slags ursprunglig anspråkslöshet medan det också finns förfinade element
• Hon känner tydligt den osynliga kraften och tar emot den på ett medvetet sätt.
• Hon är en förmedlare, ett överförings- eller förstärkningscentrum.
• Hon har en mystisk tilltro.
• Hon erfar en fridfull entusiasm, ett slags fullkomlighet.
• Hon känner sig närd av den osynliga kraften, som tycks vara oförstörbar.
• Skriften visar sig under alla omständigheter vara utifrån normala utgångspunkter något mycket ovanligt
• Hon är mycket flitig och hon är en läraktig elev.
• Hon befinner sig i ett slags paranormalt tillstånd skilt från den yttre världen.
• Hon kan ta emot osynliga världar mycket bra, som ett medium gör.
  
• Hon besitter en stor koncentrerad kraft; hon befinner sig i en fördjupad meditation.
• Hon tillhör inte sig själv. Det finns en kraft, som närvarar hos henne med stor fasthet.
• Hon äger stor förmåga till självkontroll, sannolikt bär hon även samma hållning inom sig.
• Hon bär en upphöjd värdighet.
  

Tolkningar av de lilla handstilen för de mer fragmentariska delarna

• Hon är en person som lever ett självständigt liv
• Hon är inte mentalt sjuk.
• Hon har en intelligens över genomsnittet.
• Hon följer sin egen logik.
• Hon har kapacitet till att integrera sina upplevlser med den verklighet hon lever i
• Hennes uppträdande är ödmjukt och vänligt
• Hon har ett mål som hon arbetar för med stor hängivenhet
• Hon erfar inspiration från en andlig källa på en mycket hög nivå.
• Hennes liv är inspirerat av ett ideal som betyder mer för henne än allting annat.
  

.

Fr Laurentin: .......it is not even your handwriting anymore: it is somebody else's. And even though it is your hand, a graphologist wouldn't dare to say it is the same person.
Vassula: Yes, but Jesus has told me and clearly shown me that this handwriting is not automatic writing, as some people imagine. One day He told me, "Today you will write My message with your handwriting, so that those who have not truly understood this grace that I am granting to you can understand, realizing that I have also given you the grace to hear My voice. Allow me today to dictate only. You listen and write.
Fr Laurentin: At this point Vassula showed me her notebook where the handwriting changes for the message that follows. Her own, small, sensitive writing begins:
'Vassula, the days are now counted.'
This message continues then in the normal handwriting of Vassula for two pages and then concludes with the words:
'This is for all those who think that your hand is moved by Me without your hearing or understanding that it is I, the Lord, who inspires you. Now let us continue in the way I like, My Vassula.'
Then the large handwriting reappears:
'Receive My Peace, be alert'.

No, Vassula is not in a robot-like mechanical dependence. She is inspired, not manipulated. She expresses herself with a perfect spontaneity. She is free, calm, and joyful. It is more of a receptivity than a dependence. There is no sort of constraint; rather there is the receptivity of love. I asked her to clarify the matter.

-But in the case of these messages, is it your hand that moves, or rather is it dictated to your hearing?
Vassula: It is dictated.
Fr Laurentin: But you said that your hand was moved in some way.
Vassula: Yes, it is simultaneous. At first, He guided my hand without dictating, One day He said to me: 'I would like you to learn to listen to My voice, the interior voice.' And in just six weeks I learned to hear His voice. It is dictated word by word; and at times there are words that I don't even know. I have to look them up in the dictionary.
Fr Laurentin: Even in English, there are some words that puzzle you?
Vassula: Yes, there are some words that I don't know. At other times, He gives me a paragraph all at once, and I have to hurry to write it before I forget. But if I do forget, He reminds me of the word that I skipped. One day, He invited me to go to confession. I was against that. I wanted to erase the sentence I had begun, but He blocked my hand. It was as if the pencil had gotten stuck in a hole. Then I pushed with the other hand that felt more free. Then the pencil just twisted in my hand, flew to one side, and my hand was flung back.

Fr Laurentin: The difference in handwriting is apparent. When Vassula writes in dictation, the handwriting is large, with very tall letters. When she writes something of her own to comment or make some point, it is her own small, delicate, sensitive handwriting. Besides this, Vassula writes things twice. The first time she writes rapidly: then she eliminates whatever is personal, and rewrites the remainder in a more careful way.
Vassula: When I rewrite it, He corrects me.
Fr Laurentin: But among the words, you sometimes draw hearts, lots of hearts.
Vassula: That is the symbol of the Sacred Heart.
Fr Laurentin: And is that also imposed on your hand?
Vassula: Yes. At other times I draw a fish. (A symbol of Christ.)
Fr Laurentin: You were just saying that God is both transcendent and near, adorable and intimate. How do you reconcile this familiarity with adoration?
Vassula: At first, I used to write sitting down. Now I write while kneeling in front of a little table in my room with a dozen icons. At first I didn't kneel down, when I understood truly the message, I also realized the greatness of Christ. He said to me: 'Vassula, don't I deserve more than that?' Since then, I always remain kneeling.
Fr Laurentin: And how long does this last?
Vassula: Four or five hours, sometimes six: four in the morning and two in the afternoon.
Fr Laurentin: Do you mean that you only write? Do vou pray? Do you ask Him things?
Vassula: Yes, I talk to Him about everything. He told me never to take a step without asking Him: 'Come to Me, seek my advice, and I will tell you.'